Graviditetsnervositet

image1Min pojkvän (alltså, ge mig ett namn jag kan kalla honom, så får han heta så i denna blogg hädanefter) är livrädd att jag ska bli gravid.
När jag tagit sista hormonpillret på kartan frågar han dagligen om mensen kommit. ibland flera gånger om dagen. Mensen kommer alltid fjärde pillerfria dagen.
hursomhelst.
Anledningen är att han exflickvän blev gravid trots att hon gick på p-piller. Och även en tjej han låg med strax efter att jag och han blivit ihop (jag mår fortfarande piss över att han sedan gjorde om det, men vi tar den ihistorian en annan gång) blev gravid, och båda tjejerna fick ju genomgå abort. min pojkvän tänker då och då på att han kunde haft två barn nu, och mår jättedåligt över detta...

Mitt problem är precis det motsatta. Jag är lvrädd att jag kanske inte kan bli med barn! Jag har aldrig varit med barn, och de gånger som jag missat ppiller så har jag tagit dagenefterpiller och kompletterat med gummihatt i drygt en vecka. och så har man ju hört att både ppiller och dagenefterpiller kan innebära att man förlorar möjligheten att få barn, vilket inte gör mig lugnare.

Jag vill jättegärna ha barn. inte nu,men nån gång! Och visst skulle jag kunna tänka mig att adoptera, men om jag slutligen hamnar med en kille som jag tycker är världens vackraste och världens underbaraste, så vill jag ju ha HANS barn, för att de kommer växa upp och bli vackra, underbara människor. De kan gärna ärva mina tänder också, så de har något av mig.

Jag tänkte skriva ett blogginlägg om detta, och la in en påminnelse på min mobil. "Gravid" stod det på bakgrunden...
Vem tror ni fick flipp?

Men faktiskt. Jag är verkligen genomrädd att inte kunna bli med barn. Tänk om jag köpt de söta babybodysarna i onödan? Tänk om jag ber min syster spara babykläder och sån't och sen aldrig får någon som kan ärva dem?
Tänk om min pappas godhet tar slut iochmed hans död? Eller att han aldrig får ett barnbarn? Tänk om min pappa aldrig får bli morfar, trots att han skulle bli världens bästa?Jag har sett hur han är mot min systers barn, och det är som om han vore en äkta morfar åt barnet.

Jag vill se allt jag älskar i min pappa och mamma föras vidare till en ny människa. barnet får gärna vara mer likt sin pappa än mig, bara han eller hon har drag av sina morföräldrar.

Jag är inte så gammal än, men egentligen skulle jag vilja få barn som ung, men jag tycker det är viktigare att vara en förälder än att ha ett barn, så jag vill vänta tills mitt barn har ett ordentligt hem, en pappa som alltid kommer finnas för både mig och barnet, och framförallt tills jag kan försörja det.


... eller dem

jag har drömmar, men är livrädd att de kanske aldrig kommer gå i uppfyllelse.

Kommentarer
Postat av: Killtankar

Det här är något jag har funderat en del över också... ska ta och skriva några rader i min blogg om det i morgon. Så höjer jag spänningen lite för dig.

2008-03-15 @ 00:01:06
URL: http://killtankar.blogg.se
Postat av: Killtankar

Sådär, nybloggat.

Och pojkvännen... du kan väl kalla honom Volvo?
*paus för att låta dig tänka*
För det är ju så att många förkortar pojkvän som PV... om du googlar förstår du ;-)

2008-03-15 @ 22:38:30
URL: http://killtankar.blogg.se
Postat av: needy girl

Jag tycker du ska skaffa barn den gång du känner att DU SJÄLV har saker att föra vidare. För det viktigaste för att bli en bra förälder är trygghet och självförtroende.

2008-04-04 @ 02:30:15
URL: http://needy-girl.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0