Djupare Hårdare

jag hade en blogg tidigare som var hemlig. Där jag och min pojkvän var anonyma. Jag var inne på den nu imorse och läste inläggen från när min bulimi jagade mig och Volvo var otrogen. Jag försökte verkligen att inte bry mig när han dumpade mig, men när jag tänker tillbaka så blir jag ledsen varenda gång.

Det faktum att han aldrig svarade när jag bad honom att inte ligga med henne medan han bestämde sig för vem han ville ha knivhugger mig fortfarande.
Även om jag numera vet att han låg med henne under tiden jag bett honom att inte göra det, så kan jag inte dumpa honom för det. Det har gått snart ett år sedan dess. hade jag vetat då, så hade jag nog inte låtit honom komma tillbaka. Det var det enda jag bad honom om när han berättat att han varit otrogen och inte visste vem han skulle välja.

"Bestäm dig innan du vet hur hon vill göra, och ligg inte med henne innan du bestämt dig, och dumpat mig"

Det var min bön, men tydligen var vädjan nummer två där för mycket. Och jag önskar nästan att vi fortfarande varit i inledningsstadiet så jag kunde vara otrogen men komma tillbaka, bara fr att jämna ut, och se om det skulle få mig att må bättre. Fast han skulle aldrig tagit mig tillbaka efter det.
Där är skillnaden